Ingen större aktivitet

Jag skriver inte så mycket just nu. Som ni märkt... För exakt en vecka sen började jag på ett inlägg, men jag skrev aldrig klart det och nu känns det rätt inaktuellt. Jag är sönderstressad och har svårt att få ner något i skrift. Jag har svårt att tänka hela meningar och mycket är bara känslor just nu. Känslor utan ord. Ord utan sammanhang och begriplighet. Jag behöver spara på min energi och när det kräver en så stor ansträngning som det gör att skriva får bloggen bli lidande. Jag behöver orken till vardagssysslor, terapisamtal, aktiv återhämtning, behandling och kören. Jag behöver energi till att läka mig själv. 

Jag märker rätt tydligt när jag är på väg att ta slut, eller har tagit slut. Idag mötte jag mamman i familjen vi hyr av och hon sa att det varit många artiklar de senaste dagarna om just utmattning och hon hade även träffat två personer där en var på väg in i väggen och den andra jobbade mot företag som kört fast och behövde hjälp att få energi till personalen. Mina tydligaste tecken är
- ljudkänslighet och irritation när folk pratar. Öronvärk av ljud.
- spänningar i kroppen, huvudvärk pga spända käkar och uppdragna axlar. 
- konstant känsla av sorg. 
- magen krånglar.
- onaturligt trött.
- det svider i huvudet och tankarna avlöser varandra fortare än jag hinner blinka. Tankarna är dessutom halva. 
- sådant som jag vanligtvis kan hantera och hålla på avstånd blir iprincip ohanterbara och kryper inpå skinnet. 
- min redan katastrofala bedömning av min egen ork och kapacitet försvinner helt. 
- jag blir som en robot och bara gör.
- matlust och smak försämras.
- vardagssysslor och annat som går relativt smärtfritt vanligtvis kräver så mycket av mig att jag skulle kunna sova efteråt.
- den generella ångestnivån stiger till den grad att jag tror att kroppen ska gå upp i atomer och det blir fysiskt jobbigt att göra det mesta. 
- jag får frånvaroattacker då jag inte kan röra ben eller armar. Jag orkar inte sitta upp eller hålla upp huvudet och jag orkar absolut inte prata om jag samtidgt ska sitta upp. Jag hör dock hela tiden.
- allt jag ser går rakt in i huvudet och jag blir asstressad av tex jackorna i hallen - trots att jackorna ska hänga i hallen. Det finns inget filter.
- förändringar och ovisshet blir ännu mer svårhanterliga. 
- jag blir sämre i min ätstörning. 
- rutiner får större betydelse och jag har svårare att hantera allt som inte blir som jag föreställt mig. 
- minsta lilla sak blir oproportioneligt stora. 
- jag får en tant som mumlar i bakhuvudet då och då och som gör allt jag ser när jag blundar till större storlek. (Något jag haft från och till i hela mitt liv. När jag var liten blev jag rädd - det blir jag inte idag. Dock är det ett tecken på att jag är för stressad.)
- jag känner skuld för allt. 

Ja detta är en del. Jag märker hur svårt det är att beskriva hur det är när det egentligen handlar om nyanser. Det är liksom inte antingen eller, det är som skalor. Just nu befinner jag mig väldigt långt mot sidan som innebär total krasch. Jag vet inte hur länge till det kommer att hålla. Jag jobbar aktivt med axceptans, tid, tålamod och tillit vare dag. Jag gör Tillämpad Avslappning och är noga med att göra "hjärndöda" saker varje dag för att maximera återhämtningen. Aktiv återhämtning blandat med ren vila försöker jag få till mer och mer. Det svåra är att balansera alla dömande tankar och inte låta de få allt för stor kraft. Ju mer tiden går desto tröttare blir jag och det gör det svårare att tänka förnuftigt och ifrågasätta alla jobbiga tankar. Men jag kämpar på och gör. Mer än att hålla ut kan jag inte göra. Får se hur länge det håller bara. 

Nu brinner hjärnan och jag ska försöka mig på att laga middag. Nedan kommet bilder från de senaste veckorna:









Att göra saft av citroner

Jag skulle vilja skriva något bra, insiktsfullt och lärande. Men vet ni, så negativ som jag känner mig idag är olikt mig. Jag är sjuk och har dessutom en hjärna som är så utmattad att jag inte kan läsa ens en enkel text och förstå vad som står. Rätt konstigt att bara läsa olika ord på rader utan som helst innebörd. Fast jag orkar inte ens hålla mig till en och samma rad när jag läser just nu. 

Så idag blir det inget klokt inlägg. Idag blir det en naken text utan något egentligt budskap. 

Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu och jag känner mig ledsen över att jag inte når fram till min ätstörningsbehandlare. Jag vet inte längre hur jag ska uttrycka mig för att hon ska svara an på mina tankar, funderingar och känslor. Jag känner mig också ledsen över att jag beter mig ojuste mot mitt boendestöd. Hon ställer upp jättemycket för mig men jag ger henne skit tillbaka. Det känns inte rättvist. Jag ska prata med henne om det imorgon och be henne om ursäkt. Det är också mycket som hänger i luften och som jag inte styr över. Sådant gör mig alltid orolig. Jag upplever det som kontrollförlust och blir därför väldigt frustrerad när mina kontakter inte går att få tag i. Min psykolog är sjuk sedan drygt en vecka tillbaka och min kurator tycks ha fullt upp. Det är även mycket annat som jag har framför mig och som skapar ångest och dåligt mående. Nästa vecka ska jag tex till en gynekolog för att prata PMS och PMDS. Ska också försöka prata med henne om min misstanke kring endometrios. Att jag dessutom är sjuk och inte har så mycket ork gör mig än mer sårbar och det redan jobbiga blir oöverstigligt. Jag går till råga på allt in i PMS om några dagar. Jag har mått betydligt bättre om jag säger så... 

Så idag har jag träffat min ätstörningsbehandlare, fikat med boendestödet som alltid är med på träffarna med äs-behandlaren, suttit på VC och väntat i 90 min för att få veta att det var onödigt att ta prov för streptokoker och istället fick uppmaningen att vila, vila rösten och återkomma om inte halsen gett med sig om två veckor (har redan haft ont i en vecka), jag har rensat min andra mail och slängt 375 mail, sett på the OC, pärlat armband, gått och handlat, tagit hand om tvätt och nu ska jag strax se Antikrundan från Järvsö där mina farbröder förhoppningsvis är med. Jag känner mig helt färdig så imorgon ska jag bara vara och fortsätta göra det bästa av situationen. En stund i taget. Ett andetag. Många gånger räcker det långt.

Kram Johanna


Tillämpad avslappning

Det är några dagar sedan jag skrev ett inlägg. De beror på att mina dagar dels har bestätt av rätt mycket flängande, varvat med många praktiska uppgifter som dykt upp allt eftersom och en sönderstressad hjärna. Jag har prioriterat återhämtning och back to basics - mat, sömn, aktiv återhämtning och sömn. I nuläget värker kroppen av spänningar och jag känner mig både ledsen, matt och stressad och upplever en enorm meningslöshet.
 
Jag är väldigt medicinkänslig och två gånger under januari har jag försökt sänka min Cipralexdos från 17,5mg till 15mg. Båda gångerna har jag uppvisat tydliga depressionssymtom, så som en känsla av meningslöshet och begynnande suicidtankar. Jag tror att en kombination av tuff ätstörningsbehandling och en sänkning av medicinen har bidragit till mitt mående just nu, så när jag träffade min psykolog i måndags bestämde vi att jag återigen skulle höja till 17,5mg. Vet dock inte om jag ska stå på 17,5mg eller om jag ska upp till 20. Min nuvarande dos är ingen vanlig dos, men jag blir pågränsen till hypoman med för höga doser, och det vill jag ju heller inte bli. Svår balansgång. Det är uppenbart att jag behöver den i nuläget iaf.
 
Färdigpratat om mediciner. Det jag egentligen skulle skriva om är avslappning. Min psykolog frågade om jag använt mig något av TA, Tillämpad Avslappning, vilket jag har. När jag bodde på Lenagården gjorde vi det dagligen under en period och jag har haft väldig nytta av det. Jag har t o m skrivit ett inlägg om just TA i min tidigare blogg. För er som inte är bekanta med TA sedan tidigare kommer här en enkel förklaring, tagen från inlägget jag skrivit förut.
 
Vad är då TA? Det bygger på att en lär kroppen att slappna av. Första spänner en musklerna i en viss kroppsdel för att sedan slappna av. Varje muskel isoleras och de muskler som redan varit spända förblir avslappnade när närliggande muskel spänns. Exempel är handen som förblir avslappnad när överarmen spänns. Hela tiden är andningen djup och en andas med magen. Så småningom räcker det med att bara göra kroppen uppmärksam på att den ska slappna av för att den ska bli avslappnad. Då kan en också välja muskler att slappna av samtidigt som andra används och är spända. Exempel är att armar och axlar inte behöver vara spända när en går eller står i kö.
 
Den här veckan har jag tillämpat denna avslappningsmetod och jag kommer fortsätta med det då jag just nu har väldigt svårt att slappna av, men verkligen behöver det för att inte braka sönder och samman.
 
Kram Johanna
 
For the highest rated quotes on the Internet visit http://svpicks.com/inspirational-quotes/: