Det vände!

Jag har i de senaste inläggen sagt att jag inte trivs på "jobbet". Jag har tänkt prata med min handledare på måndag om det, men idag upplevde jag något annat än otrivsel... 

Jag har mått riktigt dåligt de senaste dagarna. Har försökt ignorera det och göra sådant jag mår bra av men det liksom kommer ikapp ändå å jag har känt mig mattare och mattare och gått runt med gråten i halsen hela tiden. Kroppen har sagt nej men jag har sagt ja och gjort ändå. Jag har känt mig mäkta trött på umgänge, men umgåtts ändå. Idag var första obokade dagen på över en månad. Jag har valt att inte ha den bokad för att bara ta det lugnt. Men att bara vara är inte min bästa sida. Jag vaknade med fruktansvärd ångest. Ena stunden var jag på väg bort. Andra stunden var jag tvungen att hålla i mig själv för att inte slå sönder både mig själv och rummet jag var i. Och för det mesta upplevde jag båda samtidigt. Jag velade fram och tillbaka vad jag skulle göra under dagen. Träffa Camilla? Cykla till båthamnen och sätta mig? Vara inne och se på serier och läsa? Eller skulle jag fråga om jag fick vara på Remake? Gick till VC och lämnade prover. Bestämde mig för att träffa Camilla efter lunchen men kände att jag egentligen inte skulle orka det. Skulle jag orka något så var det Remake. Så vid lunch ringde jag min handledare och frågade om jag fick komma. De är rätt hårda med att man bara ska vara där när det är bestämt men i o m att detta var ett sätt för mig att stå ut så var jag välkommen. 

Det var så himla skönt att vara där idag mellan 12-15. Vi var tre-fem stycken på Remake. Jag och en till tjej virkade mormorsrutor till filtar som ska vara på ett café vi rustar upp. Den andra tjejen sydde remsor av gamla skjortor som sen ska bli till dukar och de som gick hem vid 13 sydde stolsdynor av gamla jeans och virkade. Vi sjöng, pratade och skrattade. Helt kravlöst. Så himla skönt! Föreståndaren sa att det var väldigt bra att jag hörde av mig när jag mådde som jag mådde och att jag var välkommen fler gånger om jag behövde komma utöver de planerade tiderna och dagarna. 

När jag kom hem bakade jag ett FODMAP-fritt bröd och nu virkar jag och tittar på Glee. 

Under dagen har jag haft kontakt med flera vänner, med pappa och med en psykolog från affektiva. Tack för att ni stöttar mig och orkar stå ut! ❤ 

FODMAP

Idag är artikeln publicerad i Dalarnas Tidningar. Bilder de hade valt var väl inte den bästa men men... Jag får bjuda på det. 

Igår skrev jag att jag bakat FODMAP-fritt bröd. Jag tänkte förklara FODMAP för er. 

Jag har under många år haft problem med reflux, läckage på magmunnen. Det har gjort att jag fått lära mig vad som fungerar för min mage och inte. Till exempel kan jag inte tugga tuggummi, dricka juice, kolsyra, alldeles för fet mat eller för fettsnål mat och jag måste äta regelbundet. Jag kan tumma på dessa men inte när jag är mer stressad eller ska ha mens. Jag har under våren börjat misstänka att det är något mer eller något annat som spökar med magen för illamåendet som refluxen kan ge blir inte bättre trots att jag tar till mina små knep. Jag har inte kunnat bajsa på flera veckor, eller så har jag som vanligt gått på toa 3-5 ggr/dag. Jag har haft ont och varit extremt gasig. Jag mår illa varje dag och min mage är uppsvälld varje kväll eller efter en måltid. Det spänner och är obehagligt. Tillslut börjar jag kallsvettas och får ont i armarna. För mig kan det lika bra vara ångest, men det kan också vara orsakat av magen. Det är iallafall så jag och min psykolog resonerar för tillfället. Jag var först hos en läkare som undersökte mig och sa att jag kan ha IBS. Jag fick då kontakt med en dietist på min vårdcentral, som jag träffat tidigare angående refluxen. Dietisten föreslog att jag ska testa FODMAP-fri kost under 6 till 7 veckor för att se om det kan hjälpa mig. 

Vad är då FODMAP?

Uttrycket FODMAPs kommer ursprungligen ifrån forskaren och dietisten Sue Shepherd som uppfann dieten. Hon insåg att FODMAPs dieten hjälpte upp till 75 % av sina patienter att minska sina IBS symtom.

FODMAPs står för fermenterbara Oligo-, di-och mono-sackarider, och polyoler. FODMAPs omfattar alla kolhydrater som är dåligt absorberade och därför orsakar jäsning och gaser när de når tjocktarmen. Genom att konsumera livsmedel med hög FODMAPs så leder det till en ökad volym av vätska och gas i tunntarm och tjocktarm, vilket resulterar i symtom som buksmärtor, gas och uppblåsthet.

De kortkedjiga kolhydraterna som innefattar Hög FODMAPs finns i många av våra vanliga livsmedel. Genom att använda livsmedel som innehåller låg FODMAPs och utesluta mat med hög FODMAPs så kan du hantera din IBS och minska dina IBS symtom.

FODMAPs delas upp i följande fyra kategorier och inkluderar:

Laktos (även känd som mjölksocker, som finns i mjölk, yoghurt och glass)
Fruktos (även känd som frukt socker, som finns i frukt, hög majssirap, honung och agave sirap)
Sorbitol, mannitol och andra "-ol" sötningsmedel (finns i vissa frukter och grönsaker samt vissa typer av sockerfri godis)
Fruktaner (en typ av fibrer som finns i vete, lök, vitlök och cikoriarot)
GOS (en typ av fibrer som finns i bönor, hummus och sojamjölk) grönsaker och honung.

Från och med i tisdags tog jag bort alla livsmedel som innehåller höga FODMAPs och jag kan redan märka skillnad. Jag mår inte illa hela tiden. Har inte ont från strupen och ner till troskanten. Jag är inte lika sväld och jag kan bajsa när jag är bajsnödig. Att jag inte mår illa och har ont gör att jag också slipper kallsvettningarna, huvudvärken och värken/obehaget i armarna. Så skönt! 

Viktigt att komma ihåg för er som, liksom jag, bråttas med en ätstörning är att detta är styrt av andra faktorer än ätstörningen. 
Jag gör detta i samråd med min psykolog, läkaren och dietisten. (Och de känner till min ätstörningsproblematik mycket väl.) 

Nedan följer en lång lista på de livsmedel jag inte äter. 

Cashewnötter 
Pistagenötter 
Mandel (kan äta max 10st)
Hasselnötter  (kan äta max 10st)
Alkohol 
Kaffe med koffein
Vissa tesorter 
Socker (går bra, men ingen större mängd)
Godis
Chips
Laktos
Ingen typ av glass (inte ens laktosfri)
Ricotta
Mjukost
Färskost
Skummjölkspulver 
SojamjölK
Mjölkchoklad
Mascarpone 
E420 Sorbitol 
E421 Mannitol 
E953 Isomalt 
E965 Maltitol, maltitolsirap 
E967 Xylitol
E407 förtjockningsmedel 
Bulgur
Couscous 
Korn 
Råg 
Vete 
Allt med gluten (kan äta veteproteinet)
Nudlar
Äggnudlar 
Havregryn ( kan äta max 25g ) 
Panerad mat 
Avokado 
Blomkål 
Broccoli 
Brysselkål 
Butternut-pumpa 
Bönor och baljväxter 
Fänkål 
Kronärtskocka 
Lök (rödlök, det vita på purjolök, gul lök, vitlök)
Lökpulver
Vitlökspulver
Majs
Rödbeta 
Savoykål 
Selleri
Soja
Sockerärtor 
Sparris
Svamp
Sötpotatis 
Ärtor
Vitkål
Grönkål
Tomat (kan äta max 80g)
Aprikos
Björnbär 
Banan (kan äta max 80g inte fullt så mogen)
Dadlar 
Fikon 
Granatäpple 
Grapefrukt
Katrinplommon 
Konserverad frukt 
Körsbär 
Litchi 
Mango 
Nektarin 
Persika 
Plommon 
Päron 
Sharon 
Vattenmelon 
Äpple 
Honung 
Ananas ( kan äta max 80g ) 
Clementin ( kan äta max 1-2st)
Torkad frukt (kan äta max 1 msk)
Russin (kan äta max 1 msk)
Vindruvor (kan äta max 10st)
Helst inte mer än två frukter per dag.

När jag lagade mat tidigare i veckan hade jag i kinesisk soja, vilket enligt FODMAPappen skulle vara ok. Så när jag höll i en msk läser jag på innehållet och ser att den innehåller vetemjöl. Suck! Men jag åt det ändå och kommer att äta de resterande matlådorna, men det är så lätt att missa. Samma gäller tesorter. Jag kommer inte dricka teer som innehåller frukt och grönsaker som jag inte ska äta. 

Hittills har det gått bra, men det är svårt att fika ute tex. Har de koffeinfritt kaffe går det bra, med laktosfri mjölk men annars är det svårare. Jag tar alltid med mig mellanmål när jag ska iväg för det är inte så enkelt. E-nummer och sockeralkoholer gömmer sig lite varstans, liksom lök och lökpulver. E407 finns också här och var. Soja likaså. Men det har bara gått knappt en vecka, jag lär mig hela tiden.

Intervju

I förra veckan blev jag intervjuad av en reporter på Dalarnas Tidningar om psykisk ohälsa, om min resa och om medicinering vid psykisk ohälsa. Tindra, som reportern heter, hade skrivit en artikel om att medicineringen ökar och hon ville ha en riktig person med i den. Jag blev tillfrågad och eftersom jag tycker att det är viktigt att minska tabun kring psykisk ohälsa och dåligt mående och visa på att ett dåligt mående kan se ut på så många olika sätt och ha många olika ansikten ställde jag upp på en intervju. 

Här nedan hittar ni artikeln: 
(Eventuellt går den o tryck inför onsdagens tidning, men i lördags publicerades den på nätet.)

http://www.dt.se/allmant/dalarna/piller-piller-piller-och-piller 


Piller, piller, piller och piller

De senaste åren har det skett en drastisk ökning av hur många barn och unga som regelbundet äter antidepressiva och lugnande läkemedel. 26-åriga Johanna Ulvbäck Åbom som själv har många års erfarenhet av psykiatrisk vård är inte negativt inställd till medicin men hon tror att samtal är viktigare än piller.

Johanna Ulvbäck Åbom från Falun har mått dåligt så långt tillbaka som hon kan minnas. En händelse i barndomen satte djupa spår och under hela sin ungdomstid hade hon regelbunden kontakt med psykiatrin.

– Jag har alltid tänkt att det var något fel på mig och eftersom jag skämdes för det var jag konstant rädd att någon skulle märka det. Ingen skulle få ta del av min innersta avgrund och det hål jag bar på, säger hon.

Hon berättar att hon regelbundet satte upp datum för när hon skulle avsluta sitt liv. Men med hjälp av samtal och terapi lyckades datumen ständigt skjutas på framtiden. Däremot blev hon allt tröttare och led av ett självskadebetende och ätstörningar. 2010 levde hon på äpplen, morötter och varmt vatten, samtidigt som hon tränade två gånger om dagen.

– Vid årsskiftet 2009-2010 hade kroppen fått nog och jag började känna att det här håller inte längre, då hade jag dessutom avslutat kontakten med psykiatrin. Men till slut var det faktiskt min chef som tyckte att något inte stämde, så hon tog med mig till psykakuten, säger hon.

Detta blev början till flera år av omfattande psykisk vård med såväl tvångsvård som behandlingshem och öppenvård. I dag mår Johanna mycket bättre och skriver bland annat på en blogg om psykisk ohälsa.

Men även om hon själv upplever att hon har fått den vård och det stöd hon behövt har Johanna under sina många år inom den psykiatriska vården träffat andra som inte haft lika stor tur.

– Jag har märkt det särskilt på de som fått ett sämre bemötande och som inte blivit tagna på lika stort allvar som jag, att det är väldigt lätt att få mediciner utskrivna, och jag tror att om jag inte själv hade satt stopp för det så skulle jag också ha kunnat vara väldigt tungt medicinerad. Men jag tror verkligen på den terapeutiska biten, säger hon.

När barn och ungdomar i olika undersökningar själva får bedöma hur de mår blir det allt fler som uppger att de lider av huvudvärk och magont, de känner sig mer stressade och har mer sömnproblem, de lider av mer ångest, oro och nedstämdhet.

Sedan 2003 har antalet personer som söker sig till Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Dalarna dubblerats. Samtidigt uppger socialstyrelsen att antalet ungdomar som får utskrivet antidepressiva läkemedel ökar från år till år, och mellan 2006 och 2014 har det i Dalarnas län skett en ökning på över 60 procent.

– Generellt sett mår barn och ungdomar i Sverige allt sämre och så är det även i Dalarna, säger Anna Ståhlkloo vikarierande verksamhetschef för BUP i Dalarna.

Hon tror att det finns flera olika orsaker till att ett allt större antal personer uppsöker psykiatrisk vård.  Dels tror hon att det finns en ökad kunskap om psykisk ohälsa och hur man söker hjälp, samt att det i dag är mindre tabu att söka hjälp.

– Den medicinska utvecklingen går framåt och det är allt vanligare att föräldrar efterfrågar medicinering som en del i en behandling eftersom de tror att den kan hjälpa.

Men hon tror även att det kan bero på en samhällsutveckling där allt fler familjer är hårt ekonomiskt pressade och kraven på att lyckas med skola, arbete och livet är allt större.

– Det är många faktorer som påverkar vilket gör att det är en mycket komplex fråga som är svår att svara på. Men det är i dag mer stressat för både barn och föräldrar. Det finns också en ökad valfrihet, vilket gör det allt svårare att prioritera. Även detta kan leda till en ökad stress, säger Anna Ståhlkloo.

Dessutom har skol och elevvården minskat. Vilket gör att det blir allt svårare att fånga upp eleverna i tid.

– Under gymnasietiden var det bara de stunderna som jag fick med min skolsköterska som alls fungerade i mitt liv, hon var ett oerhört stort stöd, säger Johanna Ulvbäck Åbom.

Ett annat problem för ungdomar är självmedicinering som kan leda till missbruk. Enligt Anna Ståhlkloo är det särskilt vanligt att man stöter på denna typ av försök till självhjälp hos unga män. Men hon säger att det är svårt att säga varför. Det är även svårt att veta hur många självmord som faktiskt döljer sig bakom drogrelaterade dödsorsaker.

– Ungdomar kan använda droger för att självmedicinera mot olika former av psykisk ohälsa såsom ångest och depression men också mot koncentrationssvårigheter, säger Anna Ståhlkloo.

Enligt Anna Ståhlkloo kan det vara svårt för ungdomar att ta ansvar för sin vård och behandling i övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin, vilket kan göra att de uteblir från sin besökstid. Eftersom BUP tar emot ungdomar upp till 17 år involveras föräldrar i behandlingen och på BUP har man möjlighet att kontakta föräldrar, följa upp, ringa tillbaka och boka om missade möten. En del unga vuxna avbryter sin behandling. Detta tror hon kan bero på att inom vuxenpsykiatrin förväntas unga vuxna ta mer eget ansvar, vilket i sin tur kan vara mycket problematiskt för många som lider av psykisk ohälsa.

– Jag är tacksam för att jag fick det stöd som jag behövde. För att jag skulle överleva behövde någon annan sätta stopp, säger Johanna Ulvbäck Åbom.

Tidigare i sommar rapporterade DT om hur nedläggningen av vuxenpsykiatriska avdelningar i Leksand, Vansbro och Älvdalen kan få en negativ effekt på ungas hälsa i regionen.