Nästan återställd

Hej på er!

Jag har haft en liten ofrivillig bloggpaus. Jag har inte orkat få ner tankar i skrift. Min förkylning har intagit en varannandag relation med mig, så ena dagen har jag ont i halsmandlarna, huvudvärk, trött i kroppen, svettas mer än vanligt, ont bakom bröstbenet, ont i öronen och lite snorig, varpå detta den andra dagen är som bortblåst. Ok det var kanske att ta i men jag har känt mig betydligt piggare. Min ihållande förkylning har lett till att jag inte har tränat och i tisdags var första gången på tre veckor som jag tog mig en ordentlig promenad. Strålande sol och endast någon minusgrad. Underbart väder! Till min glädje höll kroppen trots att jag den dagen hade en förkylningsdag. Resultatet blev dock att jag kl 19.00 låg apatiskt trött i sängen och kl 22 sov jag gott fram till kl 08 dagen därpå. Igår var jag också ute på en härlig promenad. Skönt att iallafall orka med det! 




Jag är en aningen sönderstressad, MEN jag och min ätstörningsterapeut har äntligen lyckats förstå varandra. Dock lite väl sent kan tyckas då vi har två gånger kvar. Å andra sidan kan hon inte hjälpa mig med det jag skulle behöva hjälp med - tankar och känslor kopplade till ätstörningen och exponering av dessa - så vi har rett ut det och om jag förstått det hela rätt skulle hon prata med sin chef för att höra om de har någon på mottagningen som kan hjälpa mig med det. Jag kan tycka att de borde ha det för alla med ätstörningar kan väl inte bli hjälpta bara av att göra vissa beteendeförändringar utan att jobba med kompensatoriska beteenden och tvingande tankar. Jag har upplevt att vi gjort mycket halvdant, eftersom mycket av min ätstörning fått utrymme på andra sätt när jag jobbat för att gå emot den. Vissa saker har jag inte lyckats göra fullt ut pga en allt för stark ätstörning och detta har jag inte kunnat få hjälp med eller vidare råd och stöd. Till min förtret. Men nu förstår jag att hon inte kan sånt. 

Min psykolog har varit sjuk och har nu semester i sammanlagt 4 veckor så på måndag är hon tillbaka och då har jag en tid hos henne. Det är tråkigt att det blivit en månads uppehåll då utredningarna drar ut på tiden ytterligare, men ingen rår ju för att en blir sjuk. 

Förutom allt psykiatrisnack så har jag träffat mina fantastiska vänner. Alltid lika roligt varje gång. Jag har stickat på ett par raggsockor och sett klart på the OC. 


Idag väntar tid med min kurator, storhandling tillsammans med brorsan, packa och städa. 

Vi hörs! 
Kram Johanna 

En dag i taget

Det är inte så mycket aktivitet här på bloggen. Det beror på att jag legat däckat i en rejäl förkylning. Vad går egentligen gränsen för sjuk och förkyld? 

Jag har iallafall haft ont i kroppen, ont i halsen, huvudvärk, ont i tandköttet, ont i armhålorna, bakom bröstbenet, snorat och kännt mig matt och slut. Jag är fortfarande inte pigg men jag blir inte helt slut av att duscha. Jag orkar göra något under inte allt för lång tid. 

Igår gick jag till ICA som inte ligger så långt från oss. Det räckte för att jag skulle få mer ont i halsen, men det var skönt med frisk luft. Nu har det ju kommit snö också. Hur underbart är inte det. 

Idag har jag gått igenom två lådor. En med elektronik och en med verktyg, glödlampor och liknande. Det var skönt att rensa och slänga. 

Före:

Under tiden:

Efter: 

Som jag skrev i det tidigare inlägget så är det mycket som jag inte mår bra över och mina dagar känns mer som överlevnad just nu. Min psykolog är fortfarande sjuk och min ätstörningsbehandlare och jag når inte fram till varandra. Det är väldigt många frågetecken överlag och jag kan inte sortera längre. Jag vill få svar på så mycket som jag inte får svar på just nu. Det är också många rädslor och mycket sorg som ligger och trycker. Allt hänger ihop. 

För att försöka överleva och hitta tillbaka till ork och livskraft har jag gjort mindmaps med rubriken "minska inre stress". Jag har skrivit ner det som snurrar i huvudet och även skrivit hur och när (om möjligt) jag kan återgärda. Tyvärr är det en hel del som kräver mina kontakter på öppenvården och när de är sjuka eller inte går att få tag i dag efter dag så blir jag ledsen och ännu mer stressad. Men jag fortsätter jobba med acceptans (vilket jag också skrivit mindmaps runt), validering, göra det bästa av situationen och ta hand om mig - ta hand om och förebygga sårbarheter. Även tålamod, tid och tillit är något jag påminner mig om dagligen. Någon dag ska jag väl känna att jag lever igen och inte bara överlever. 

Hur kan jag bli så himla hungrig var 3e timme när jag inte gör så mycket om dagarna? Jag äter enligt matschemat men blir så hungrig att jag mår illa, kallsvettas, får huvudvärk, mår sämre psykiskt och får ont i magen. Hur är det ens möjligt? 

Kram Johanna 


Att göra saft av citroner

Jag skulle vilja skriva något bra, insiktsfullt och lärande. Men vet ni, så negativ som jag känner mig idag är olikt mig. Jag är sjuk och har dessutom en hjärna som är så utmattad att jag inte kan läsa ens en enkel text och förstå vad som står. Rätt konstigt att bara läsa olika ord på rader utan som helst innebörd. Fast jag orkar inte ens hålla mig till en och samma rad när jag läser just nu. 

Så idag blir det inget klokt inlägg. Idag blir det en naken text utan något egentligt budskap. 

Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu och jag känner mig ledsen över att jag inte når fram till min ätstörningsbehandlare. Jag vet inte längre hur jag ska uttrycka mig för att hon ska svara an på mina tankar, funderingar och känslor. Jag känner mig också ledsen över att jag beter mig ojuste mot mitt boendestöd. Hon ställer upp jättemycket för mig men jag ger henne skit tillbaka. Det känns inte rättvist. Jag ska prata med henne om det imorgon och be henne om ursäkt. Det är också mycket som hänger i luften och som jag inte styr över. Sådant gör mig alltid orolig. Jag upplever det som kontrollförlust och blir därför väldigt frustrerad när mina kontakter inte går att få tag i. Min psykolog är sjuk sedan drygt en vecka tillbaka och min kurator tycks ha fullt upp. Det är även mycket annat som jag har framför mig och som skapar ångest och dåligt mående. Nästa vecka ska jag tex till en gynekolog för att prata PMS och PMDS. Ska också försöka prata med henne om min misstanke kring endometrios. Att jag dessutom är sjuk och inte har så mycket ork gör mig än mer sårbar och det redan jobbiga blir oöverstigligt. Jag går till råga på allt in i PMS om några dagar. Jag har mått betydligt bättre om jag säger så... 

Så idag har jag träffat min ätstörningsbehandlare, fikat med boendestödet som alltid är med på träffarna med äs-behandlaren, suttit på VC och väntat i 90 min för att få veta att det var onödigt att ta prov för streptokoker och istället fick uppmaningen att vila, vila rösten och återkomma om inte halsen gett med sig om två veckor (har redan haft ont i en vecka), jag har rensat min andra mail och slängt 375 mail, sett på the OC, pärlat armband, gått och handlat, tagit hand om tvätt och nu ska jag strax se Antikrundan från Järvsö där mina farbröder förhoppningsvis är med. Jag känner mig helt färdig så imorgon ska jag bara vara och fortsätta göra det bästa av situationen. En stund i taget. Ett andetag. Många gånger räcker det långt.

Kram Johanna