Urblåst

Det verkar som att sommarvärmen kommer. Äntligen! Jag fryser nästa hela tiden så för min del får värmen gärna komma. Igår satt jag på utredningsintervju mellan kl 13 och dryga 17.30. Snacka om att hjärnan var urblåst sen. När jag kom hem och hade ätit la jag mig under kedjetäcket, hade tvn på men inget ljud. Det var lagom att bara se de på skärmen, inte höra något. Jag hade boken framför mig men det var lagom att bara tänka på den, tänka på karaktärerna. Så jag satt där, njöt av tystnaden och drack mitt te. 

Idag väntar simning, följt av ännu ett samtal hos min psykolog och sedan segling. Så skönt att åka ut ett dygn och bara testa på inför min och Carros vecka i Stockholms skärgård. 

Vad ska ni göra idag? Jobbar du eller har du semester? Oavsett - kom ihåg att njuta av det lilla och ta hand om er! 

Pizza på spenatbotten

Jag lagar alltid mat till mig själv. Fast att det bara är jag som ska äta allena lagar jag alltid mat från grunden. Jag gillar verkligen att laga mat. Det är en frizon från stress och ångest - att pyssla i köket. Avkopplande. Jag gillar att testa nya saker. Får inspiration från instagram, tidningar, real life och pinterest och så knåpar ihop det som passar mig eller följer receptet från punkt till pricka. 

Så var det med det här receptet. En pizza på spenatbotten. Jag var ute efter något att ta med mig till Gröna Lund igår som matsäck. En klassiker är ju sallad av olika slag, men jag ville ha något annat. Jag tillhör dem som tycker att pizza är gott kall dagen efter så när jag såg receptet på pizza med spenatbotten blev jag sugen på att testa. Originalreceptet innehåller ost men jag är ingen kung av ost - jag gillar verkligen inte ost så jag kombinerade två recept och resultatet blev mums. 

Pizzabotten 
70g bladspenat (färsk)
2 äggvitor 
2 tsk fiberhusk 
(Originalreceptet har 2dl riven ost istället för fiberhusk.)

Mixa sönder spenaten med en mixer. Tillsätt äggvitan och mixa lite till. Blanda i fiberhusken och låt smeten vila ca 20 min. 

Bred fett på ett bakplåtspapper och bred ut smeten på fettet, ca 0.5 cm tjockt. 

Grädda i ugnen 200° C i ca 20 min. 

Lägg på det du vill ha på pizzan så som tomatsås, kryddor och ost, och ställ in i ugnen igen. 

Lycka till! 


Jag hade tomatsås med olika sorters lök i, Svartpeppar, timjan, oregano, grön paprika, rödlök, kyckling och mozzarella på min pizza. 

Vill en göra egna tortillabröd - wraps - är detta ett utmärkt recept även till det. Gör samma smet men bred två bakplåtspapper med fett. Kavla ut smeten mellan bakplåtspapprena och grädda i ugnen med smeten där emellan. 

Smaklig måltid! 

"Jag är en tråkig människa"

Så sa en person till mig i en konversation vi hade tidigare i veckan. Jag svarade inte an på den meningen för jag känner personen för dåligt och jag ville inte säga något klyschigt om att det är hen inte alls utan något egentligt innehåll. Men meningen fäste sig och blev kvar i mitt huvud. I natt vaknade jag, gick ut och kissade och morgonsolen med allt vackert fågelkvitter fick mig att vakna till lite för mycket för att bara kunna somna om, så jag låg och tänkte. Då dök meningen jag är en tråkig människa upp. 

Jag är kanske skadad av alla år av terapi av olika slag, av min orubbliga tro att alla människor har bra sidor och att alla tankar och handlingar har anledningar och orsaker som går att härleda till något inte alls så svårbegripligt, men jag kan bara inte föreställa mig hur en person skulle kunna vara tråkig. Hur är en tråkig människa? Vad kännetecknar en sådan? 

Är en tråkig för att en inte skrattar hela tiden? Är en tråkig för att en inte drar skämt hela tiden? Är en tråkig för att en ibland är tyst? Är en tråkig för att en inte har många intressen? Är en tråkig för att en inte hänger med i varje nyhet eller vet vad som är inne just då? Är en tråkig för att en tycker att det är svårt i sociala sammanhang? Är en tråkig för att en inte säger ja till, eller jublar inför allt?

Vad är att vara en tråkig människa? 
Jag vet inte! I min värld finns inga tråkiga människor. För det gillar jag inte alla, jag kommer inte överens med alla och jag tycker inte att alla människor är lika intressanta eller roliga. Men är de tråkiga för det? 

Alla människor drar inte skämt som jag skrattar åt, alla människor jag pratar med har inte intressen som tilltalar mig, alla människor jag möter jublar inte. Många säger nej till både det ena och det andra. Men jag tänker att det är rätt mänskligt. Väldigt vanligt faktiskt! Men är en tråkig då? Är en en tråkig människa då? Jag gör många saker som faktiskt skulle kunna klassas som tråkiga, men jag ser inte mig som en tråkig människa. Jag hänger inte med i allt det senaste, jag är inte bekväm i alla sociala sammanhang, jag drar sällan skämt, jag har behov av egen tid och återhämtning vilket gör att jag säger nej ibland. Men är jag en tråkig person för det? Inte enligt mina kompisar. Inte enligt dem jag möter. Jag är kanske tråkig i stunden utifrån någons förväntningar. Allt passar inte mig, men mycket gör det. Är jag i rätt forum är jag inte alls obekväm, då kan jag dra skämt så att alla skrattar, då har jag intressen jag delar med andra. Och så tror jag att det är för alla. 

Ibland gör en saker som kan få andra att tycka att en tråkig - men en är inte en tråkig människa för det. 

Tyvärr tror jag att säga att en är en tråkig människa tyder på dålig självkänsla. Så alla ni som tycker eller tror att ni är en tråkig människa försök att inte uttrycka det utan låt omvärlden själva bilda sig egna uppfattningar om vilka ni är och lita på att människor själva tar ansvar för vilka de umgås med utifrån sina referenser för vad de tycker. Lägg inte värderingar om er i deras tankar. Låt de tänka själva. Det blir oftast bäst då. 

Kram, Johanna