Yoga, film och välbehövlig kvalitetstid

Jag kom precis hem från yoga energy som Friskis&Svettis har. Jag vet inte om jag vill påstå att det var så mycket energi men skönt var det. Några solhälsningar med variation, örnen, katt och kon var några positioner. Ashtanga yoga som jag tidigare praktiserat och Yinyoga som är en ny upptäckt gillar jag mer än Friskis variant av yoga, men ett helt ok pass. Det är skönt att under 75 min fokusera på andning och att släppa på spänningar. Vad många muskler en spänner varje dag och som en egentligen inte tänker på för än det är dags att släppa taget. Mina ätstörninstankar bråkade asmycket med mig både innan och under passet, vilket var sjult irriterande och så klart tog en del av min uppmärksamhet. Det bästa var dock ledarens röst. Den var som en behaglig röst på ett avslappningsband. Under sista delen då vi låg på golvet glömde jag bort resterande personer. Då var det bara jag och ledarens röst. Härligt! 

Förutom denna lilla yogasession har jag haft en väldigt mysig helg. Efter lunch igår kom Elin och Camilla hit och vi fikade. Det var kvalitetstid av den bästa. När de dragit cyklade jag till Ylva och fortsatte påfyllningen av positiv energi. Vi åt middag och myste i hennes soffa. Även det var kvalitetstid av den bästa. 

Idag har jag slappat heeeela dagen. Sett på Sjätte sinnet, målat naglarna, tittat på vinterstudion, tvättat lite, sovit en stund och pärlat. Och så yogan såklart. 

Resten av kvällen blir det kvällsfika, the O.C och sängen. Imorgon har jag möte med min psykolog vilket jag ser framemot. Vill att det ska bli måndag morgon nu. ;) 



Hoppas att du har haft en ok helg!
Kram, Johanna 

Torsdagsgöra

Så var all snö borta.Tråkigt, för en riktig vinterälskare. Men jag hoppas att det kommer en köldknäpp till så att det blir så där vitt och fint igen. Hoppas, hoppas! ;)
 
Av någon anledning är jag ofta ute på en massa saker just de dagar då vädret är som sämst. När det är finare, ja då har jag kanske planerat för en inne-pysslar-dag. Idag har jag haft två möten på psyk. Inte det optimala, men eftersom jag fortfarande har svårt att veta mina begränsningar såg jag inga problem i det i förra veckan när vi bokade in mötena. Så imorse trampade jag iväg i regn och rusk och blåst. Möte med mitt boendestöd och ätstörningsbehandlare. Ett möte som gick bra, men galet vad jobbigt det kommer att bli. Tanken på att göra det vi pratade om får mig att kallsvettas, och vilja krypa ur skinnet. Tårarna bränner bakom ögonen och jag börjar tvivla på min egen förmåga. Hjärnan slår av och går in i någon slags bubbla och allt går ut på att bara överleva. Kroppen tror nämligen att jag är utsatt för livsfara. Jävla ätstörningshelvete, som är min bästa och sämsta vän.
 
Efter mötet cyklade jag hem i motvind. Många gånger stod jag still med cykeln fast att jag trampade. Drygt. Väl hemma städade jag hallen, mitt rum och badrummet, lagade och åt lunch, duschade och cyklade sedan iväg till nästa möte på psyk. Kuratorn sa att jag såg väldigt trött ut och frågade om det var så att jag skulle somna ståendes. Vi pratade om bland annat min oförmåga att avgöra min ork och att jag idag vet att jag inte fixar två möten på samma dag, men att det mycket är pga att hon och min psykolog sagt det till mig. Vi pratade om mycket annat matnyttigt. Kuratorn jag har är bra, hon förstår så mycket och har ord på saker jag inte har. Jätteskönt!
 
När jag kom hem en andra gång åt jag mellis, tittade på serie och sov. Så himla skönt och välbehövligt. Jag har fastnat i serien, som egentligen är en ungdomsserie, men den är lättsam. Precis vad jag behöver just nu. Bra aktiv återhämtning. Serien jag tittar på är the O.C. Jag har lagat och ätit middag och lekt lite med min Passion Planner och räknat hur många saker jag rensat ut under januari. På söndag ska jag berätta hur mycket jag har rensat ut. Jag måste säga att jag är lite stolt och aldrig trodde att det var så lätt att rensa. Superkul! Resten av kvällen ska jag titta på OC och gå igenom en liten hög med tidningar.
 
Kram så länge och ta hand om er så gott det går!
Glöm inte att just du är viktigast i ditt liv! <3
 
Bilden är lånad från google

Vackra bilder



De här bilderna är så otroligt fina i mina ögon. Jag har haft de sparade på telefonen i över ett år. Ibland tittar jag på dem med glädje och värme. Andra gånger med vemod och obehag. 

Jag har spelat fiol sedan jag var fem år. Jag och pappa började enligt suzukimetoden. Det bygger på gehör. När jag var 10 år började jag i kommunala musikskolan och fick då också lära mig spela efter noter. Jag har aldrig riktigt varit någon fena på att öva. 20 min per dag var en utmaning. Jag förstod nog aldrig hur man övade. Jag har spelat klassiskt och folkmusik. Suttit med i olika orkestrar. Fiolen var under hela min uppväxt den största fritidssysslan. Jag både hatade och älskade att spela fiol. Tillslut blev det för mycket, prestationsångesten tog över och under några år kunde jag inte se fiolen utan att det skapade ångest och sorg. Idag kan jag spela för att det är roligt. Och jag kan ibland sakna fingrarna mot greppbrädan och stråken i handen. Det är tur att jag då kan ta fram fiolen och spela lite. Bara för mig och för min belåtenhet i den omfattning jag vill och som passar mig just då.