Vad gör jag om dagarna?
Så här ser min vardag ut just nu:
Psykologbesök en gång i veckan träffar jag min psykolog. Vi ska fokusera på att göra klart utredningarna och kommer därför träffas varannan vecka men då ha längre sessioner än våra nuvarande 90 min.
Kurator jag träffar min kurator för stöttning och hjälp i kontakter med FK, tidigare AF, arbetsterapeut, praktiska frågor och stöttning i vardagen. Vi träffas varje eller varannan vecka och kommer framöver även ha telefonkontakt varannan vecka.
Ätstörningsbehandlare jag träffar min ätstörningsbehandlare 1 gång i veckan och får av henne läxor och utmaningar som jag ska ägna mig åt under veckan.
Boendestöd - Kom vidare Jag och mitt boendestöd träffas 2 gånger i veckan à 2h. Vi har en hel del smskontakt och vi pratas vid i telefon 1 gång i veckan. Mitt boendestöd är även med på mina träffar med ätstörningsterapeuten för att kunna jobba med mig och stötta mig i arbetet mot ätstörningen under veckorna, i min vardag.
Arbetsterapeut jag träffade en arbetsterapeut för första gången igår och vi kommer att träffas varje vecka i drygt en månad framåt. Även uppföljningsträffar kommer längre fram.
Kör jag sjunger i en kör, Collegium Cantorum, 1 gång i veckan. Vi sjunger även på en del högmässor på söndagar och jag försöker öva hemma.
Träning jag försöker träna 4 gånger i veckan. Ibland blir det 3. Ibland 5. Allt från spinning, gym, jympapass till yoga och långa sköna promenader. Även foam rolling är en favorit.
Umgås med kompisar jag försöker också träffa kompisar så ofta jag orkar och kan. Supa in positiv energi.
Utöver detta innehåller vardagen även läxor och utmaningar från samtliga av mina vårdkontakter, mail som kräver rätt mycket eftertänksamhet och reflektion att svara på, ångest och starka känslor att hantera, tvätt, städ och matlagning/handling och annat som allas liv består av. Jag försöker också att vila och koppla av och bort. Jag försöker ha obokade dagar och stunder av ingenting, där jag bara kan vara. Tid för återhämtning.
Detta är vad min vardag består av, i stora drag. Trots att jag gör allt detta kan jag tänka i termer av sysselsättning. Kanske borde jag plugga? Men ska jag vara ärlig så är det här fullt tillräckligt - jag kan inte plugga på 100%. Jag har mellan 6 och 9 möten/samtal i veckan. Det är inga träffar jag deltar i med en klackspark. De kräver mycket av mig. Om jag får tag i en sysselsättning som känns juste, kanske jag tar det. Att göra något "vanligt" några timmar i veckan är inte helt fel.
Detta är min vardag. Efter två år inom slutenvården och efter drygt två år på behandlingshem är jag glad att jag får fortsätta jobba med det jag behöver och att jag fixar att bo hemma hos mig själv. Det tar tid att göra förändringar hos sig själv och lära om. Det tar tid att få förändringar att bestå. Och även om jag verkligen inte är stolt över att vara sjukskriven är jag stolt och glad över att jag får chansen att jobba mot välmående och en fungerande vardag. En chans jag inte tänker slopa.
Kram Johanna
skriven
Jag beundrar dig och det arbete du gör. Du är en stor förebild för min dotter som mår mycket dåligt psykiskt.
Kramiz en mamma som följer dig