Vägen är målet

Jag orkar inte så mycket med hög intensitet så att rensa lite bland smycken kändes som en lagom uppgift för dagen. Jag har träffat mitt boendestöd och sett på serier. Dessutom har jag legat och lyssnat på klockan som tickar och det annars irriterande ljudet från datorns fläkt. Plötsligt kändes de ljuden alldeles lagom som sällskap. Jag känner mig lite som ett ufo just nu... 

Trots att jag inte känner mig pigg har jag svårt att vara stilla och koncentrera mig under längre stunder så jag varvar serier med korsord, läsa bloggar, titta på fina saker på pinterest, lyssna på Kvällspasset i P4 som podd, På minuten och de få P3 dokumentär jag inte lyssnat på. Jag tar hand om disk och tvätt och leker med min Passion Planner. Sen tar jag ju hand om dåligt mående också, men det liksom ingår i allt under dagen... 

Det är så roligt att klippa och klistra och tänka till kring varje vecka, på ett sätt som Passion Planner är uppbyggt på. Jag gillar deras tänk med dagens fokus, om målsättningar som bryts ner, om månadens "not to do", om det bästa med veckan, om månadssammanfattning osv. 

På torsdag har jag ett möte med min ätstörningsterapeut (och med mitt boendestöd) som jag inte ser framemot. Jag är redan väldigt nervös och vill ha det överstökat helst igår... Efter 14 år med ätstörning är 15 terapitimmar lite för lite. Vi har fyra träffar kvar och rätt mycket att gå igenom. Jag hinner inte landa och ångesten lägger sig aldrig. Jag får aldrig chans att prata hur veckans utmaningar gått. Det är bara nytt nytt nytt hela tiden och jag känner mig som en maskin som bara gör, samtidigt som känslorna läggs på hög och utvecklas till mycket destruktivt. Det är inte hållbart i längden och efter 14 år med ett monster i huvudet är det svårt att inte låta ätstörningen få utrymme på andra sätt när jag utmanar den lite halvt. Allt känns lite halvdant just nu och ångesten byggs bara på. Alla mina andra kontakter är med på att det är orimligt med endast fyra gånger till när jag mår som jag mår och när de ser hur ätstörningen påverkar mig. Så jag hoppas att min ätstörningsbehandlare också kan se det här och backa lite. Jag hoppas också att min psykolog är tillbaka efter sjukdom imorgon så att kan få svar på några frågor jag ställt till henne via mail. Just nu är det ungefär tio olika saker som är aktiva mellan mig och mina kontakter. Det är rätt mycket att ha igång samtidigt, men å andra sidan är det väl så livet ser ut. Det är ju inte så att jag bara har en sak som jag mår dåligt över eller att jag bara har ett problemområde.