Vägen är målet

Tidigare i våras var jag till vårdcentralen på begäran av min läkare på öppenvårdsmottagningen. När ångesten blir för hög stänger min kropp ner och jag orkar ingenting. Jag hör hela tiden men kroppen är som gummi. Jag fick en remiss till ct röntgen av hjärnan. Idag var jag och en personal + en elev dit och gjorde denna snabba undersökning. Vi fick åka transport genom sjukhusets kulvertar. Haha, det var en truck med två säten vända åt sidan, så jag kände mig som en turist på rundtur. 

Läkaren valde att behålla LPTt och den extra tillsynen. Men jag har fått komma upp till en avdelning. Känns bra. Lite mer att göra här, och lite lugnare. Det passar mig. Dock är jag ljudkänslig och orkar inte vara särskilt social. Det är också jobbigt med alla nya människor och en ny läkare imorgon. Men det är som det är...  

Imorgon kommer dock mitt boendestöd och hälsar på. Det ska bli skönt att dricka kaffe och snacka lite skit med henne.