Påminnelse som säger väldigt mycket!
Den här bilden la jag upp på Instagram
Med den här texten:
Då fick jag den här kommentaren av min "syster":
När jag läste den fina kommentaren imorse gick det upp något viktigt för mig! Min ätstörning må vara en sjukdom som inte bara går att skaka av sig, men att jag går runt och verkligen tycker så illa om min kropp som jag gör kommer aldrig göra saken bättre och när Rut som är 14 år yngre och som jag ömmar otroligt mycket för, som ser upp till mig och älskar mig lika mycket som jag älskar henne, talar om för mig att jag är perfekt, att alla är perfekta - då är det så!
Jag duger som jag är! Jag är fin! Jag är perfekt! Precis som alla andra! Som DU, DU, DU och DU. Som VI!
Samtidigt tänker jag på vilka signaler jag ger till Rut och till alla andra. Jag vill av hela mitt hjärta att Rut får det lättare i sin tonårstid än vad jag hade. Jag vill att Rut oavsett vad folk säger till henne, ska känna att hon duger. Att hon kan känna sig så fin som jag ser att hon är, att hon kan känna sig älskad och att hon har en trygg grund. Nu vet jag att hon och jag har helt olika uppväxter, att hon och jag är olika som människor, men jag ser också många likheter. Vad vill jag som vuxen förmedla till Rut? Att kroppen är det viktigaste vi har? Nej - inte ur den vinkeln jag ser på kroppen.
Kommentaren jag fick av Rut imorse fick mig att tänka ett varv till. Den gav mig en påminnelse om vad som är viktigt i livet och den gav mig motivation att jobba med min ätstörning.