#minförövare

Jag deltog i kampanjen, skrev Min förövare, tog en bild och skickade in. Dagen efter delades min bild med en rad fina kommentarer. Det kändes bra att dela med sig. Som en bekräftelse för mig att jag aldrig gjorde fel. Det var inte mitt fel att det som hände hände. Det kommer aldrig vara mitt fel.
"Ett nej är alltid ett nej. Även ett tyst nej."
Jag har nog aldrig trott att det var mitt fel att det som hände hände, men jag har sedan dess levt med övertygelsen om att jag är fel. Att jag är äcklig. Det är svårt att förklara för någon som aldrig blivit utsatt men det känns som att en del av mig är "borta", och det känns både fysiskt och psykiskt. Som att något saknas... Upplevelsen av det är obehaglig och jag önskar ingen de spår jag lever med.
Tack Föreningen Tillsammans för en viktig kampanj! Och tack för det jobb ni gör!
Johanna