Vägen är målet

Jag är inte ensam om att ha varit utsatt för bland det värsta en människa kan bli utsatt för. Det är tyvärr många med mig - och till er vill jag säga några saker. Jag vill påminna er om att ni inte har någon som helst skuld i det som hänt. Oavsett hur situationen såg ut. Jag vill också påminna er om att skammen ni känner är obefogad. Ni valde inte att bli utsatta, även om ni just då inte sa nej. Ni har inte gjort några som helst fel. Aldrig! Den som gjorde fel var den person som utsatte er. Jag kan känna skam, men jag skäms inte. Jag skäms inte för att just jag vlev utsatt. Det var ju inte mitt fel. Däremot kan jag skämmas över mig själv och min äckliga kropp. Det där äcklet som kommer av att jag blivit utsatt. Det äcklet ställer bara till det och har ingenting med verkligheten att göra, trots att det kan kännas så. Äcklet jag beskriver går att jobba med. Men det kräver många gånger tid och hjälp. Till dig som blivit utsatt - du är inte ensam. Vi är fler! 

Idag har gått i julens tecken. På förmiddagen for jag runt och storstädade. 

Min ätstörningstetapeut ringde och vi pratade om mina flash backs jag går runt med i stort sätt hela dagarna som en reaktion på att jag nu går emot ätstörningen på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Äcklet jag beskrivit är mer påtagligt och jag ägnar mig åt krishantering hela dagarna. Nedveten närvaro, acceptans och validering är vad jag jobbar mest med tillsammans i en mix av distraktion och tillåtelse. Det tar sjukt mycket på krafterna och jag orkar inte allt jag vill. Det känns skit men det är som det är. Just to accept. 

Efter lunch cyklade jag till Camilla som bjudit in till glöggmingel. Så himla mysigt och trevligt. Det var julstämning på hög nivå och jag fick verkligen helgkänsla. 

Carro bjöd över mig på middag så jag cyklade dit och fortsatte mysa. 

Det har varit en bra dag trots allt det som pågår inom mig. Nu är jag trött och lite ledsen för att min högra tumme har gett upp. Förra hösten hade jag muskelinflammationer i båda tummarna. De gör sig påminda då och då, men nu var det länge sen sist och det var eg förra hösten som det gjorde så ont som nu. Det blir skena i natt och under morgondagen för att avlasta.