Vägen är målet

Många som läser min blogg känner mig väl, men många gör det inte. Jag har en rätt knagglig bakgrund som jag då och då delar med mig av och de vardagliga inläggen blandas med inlägg om livet utifrån mina erfarenheter, färdigheter från olika terapiformer, psykologi/psykiatri, psykisk hälsa och ohälsa och inlägg om sådant som jag gillar. 

Jag kommer i ett kommande inlägg berätta lite mer om mig själv, men så länge får ni hålla till godo med det som redan är skrivet. 

Ibland kan jag känna mig ledsen utan att jag egentligen kan finna en specifik orsak. Jag har med åren lärt mig att jag har mycket att vara ledsen över, men det är svårare att gråta när det inte hänt något speciellt just nu. Däremot är det ändå en sorg att ta i beaktning. Ikväll är det Svenska Hjältar Galan på tv4. Eller gråtgala som jag skrev till en kompis. För dessa galor är perfekta lätta-på-trycket-tillfällen. Just Svenska Hjältargalan lyfter ju fram väldigt mycket positivt och rörande, utan att det blir för tungt så som barn- och cancergalor kan bli. Det gör att en blandar tårarna med massa härliga leenden. Jag är iallafall så att jag sitter och ler framför tvn. Ler så där stort som om jag vore på plats. 

Vilka fantastiska hjältar det finns! Jag får än mer hopp om mänskligheten och jag blir själv inspirerad. Som årets barnhjälte påminde oss om: Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.