Vägen är målet

Vi såg renar.

Vi mötte Petras syster med familj. Svängde in på samma p-plats och hejade. De på väg till fjällen, vi på väg hem. 

Vi hade ett mycket bra och jobbigt prat.

Jag lyssnade på Tilia-podden. 

Jag och Rut tittade på Solsidan.

Lunch- och senare fikapaus.

Jag passade på att köra rätt länge. 

Grönsaksstopp i Insjön. 

Jag var ledsen och grät rätt mycket. 

Pratade i telefon med brorsan. 

Lyssnade på Sommar i p1.

Vi åkte igenom strålande sol och spöregn. När vi närmade oss Borlänge steg temperaturen och när jag ikväll kom till Uppsala kändes fleecen något för varm. Uppsala bjöd på skön sommarvärme och en fin, solig kväll. Bra avslut på semestern trots en enorm trötthet och många tårar. 

Nu gäller det för mig att landa försiktigt och tillåta mig återhämtning och tid av ingenting. Jag ska jobba med acceptans och med att ta en sak i taget, för jag är nära en bristningsgräns. 

Nästa gång jag har semester är det för att flyga till Gran Canaria. Inte helt fel att se framemot.