Ibland bara vet en...
Tidigare när jag ledde pass var jag rätt sjuk i ätstörningar. Jag bestämde mig då för att jag inte ska leda pass förrän jag har ett sunt förhållande till min kropp, träning och mat. De senaste månaderna har jag blivit sämre i min ätstörning och därför måste jag säga nej till mig själv. Jag kan inte hoppa på ett ledarskap med allt vad det innebär när jag inte kan stå för eller leva upp till det jag vill förmedla.
Jag har inte tittat in här på jättelänge. Det beror på att jag har mått fruktansvärt dåligt. Det händer saker hela tiden och jag försöker hålla mig flytande. Förra veckan var jag i Ljungdalen uppe i fjällen. Så skönt och roligt, verkligen. Sedan igår är jag tillbaka hemma hos mig och Tyra och jag kan inte påstå att jag mår så mycket bättre men jag har iaf påskledigheten att tänka tillbaka på å få lite vila i. Det känns bra, mitt i allt det jobbiga.
Kram Johanna