CFT - compassionfokuserad terapi

I helgen stötte jag på ett nytt begrepp: compassion. Jag hade sett i tvtablån att Kunskapskanalen skulle sända ett program om självmedkänsla vilket jag tyckte lät intressant så jag kokade en kopp te och bänkade mig. Programmet, eller föreläsningen, var mycket intressant. Delvis kände jag igen mycket, men en hel del var också nytt. Jag ska försöka återge lite av det föreläsaren förmedlade. 

Föreläsaren pratade om compassionfokuserad terapi. Compassion kan till svenska översättas som självmedkänsla. 

Enligt CFT har vi tre system som styr våra drivkrafter och kan förklara dem;
det Utforskande systemet (grön) 
Trygghetssystemet (blå)
och Hotsystemet (röd)

När vi känner hot eller stress av någon anledning kan vi antingen röra oss mer åt det blå fältet (trygghet), eller så blir vi presterande, flyr och vill hitta en snabb lösning. Då rör vi oss åt det gröna fältet. 

Vid dåligt mående är hotsystemet och/eller det utforskande systemet störst och det vi rör oss mellan. Compassionfokuserad terapi syftar till att lära oss finna balans mellan dessa system och lära oss närma oss det blå fältet, tryggheten/självmedkänsla. 

Många som mår dåligt saknar helt trygghetskänslor. En saknar självmedkänsla. Självkritiken har tagit över och stressen är allt för stor. En flyr in i prestation och beroenden för att hitta kortsiktiga lösningar. Jag tror att vi alla kan känna igen oss. Det är lätt att vilja göra mer när en redan är stressad. För oss som tidigare självskadat eller som just nu hanterar jobbiga saker med destruktiva beteenden eller vi som lider av ätstörningar är detta rätt tydligt. Upplever vi hot eller stress använder vi oss av prestation och/eller beroende. Vi försöker skapa kontroll och hantera något som för oss är ohanterbart. 

I CFT frågar en sig vad gör mig lugn? Vad gör mig trygg? Vad behöver jag för att känna trygghet? Och en tränar sig in i trygghetssystemet. En modell kan se ut så här:

Stanna upp, observera och göra det som leder i riktning mot självmedkänsla/trygghet. 

Jag som gått mycket i DBT (dialektisk beteendeterapi) kan se många likheter. Även ACT (Acceptence and Commitment Therapy) har likheter med CFT. Skillnaden jag kan se och som jag egentligen inte stött på tidigare i så stor utsträckning är visualisering. I CFT använder en sig mycket av visualisering för att närma sig trygghet och självmedkänsla. Det kan handla om att föreställa sig en person en känner sig trygg med eller sina egna egenskaper. 

Med CFT tränar en hjärnan att kunna uppleva trygghet och lugn i kroppen. Patienten kan uppleva mycket sorg när längtan och saknad efter trygghet kommer. Det avtar i takt med att patienten lär sig hitta egen trygghet. 

Det är viktigt att se att självkritik alltid har en funktion. Det hjälper till i arbetet för självmedkänsla och för att undvika skam och skapa ännu mer självkritik. Det viktiga är att lära sig uppmärksamma och acceptera självkritik och tänka att att det inte är så konstigt att jag är självkritisk med tanke på .... . 

Intressant är också att det går att koppla hormoner till de tre systemen. Det utforskande systemet - dopamin, hotsystemet - adrenalin och trygghetssystemet - oxytocin. 

Detta var väldigt kortfattat och övergripande. Vill en läsa mer eller se på föreläsningen finns en aktuell pdf fil här: 

https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=http://h24-files.s3.amazonaws.com/174268/652447-Va1yy.pdf&ved=0ahUKEwjQ982lgc_JAhWFvnIKHbFrCdwQFggsMAU&usg=AFQjCNGjP7COvP0UmJjbg9dPHHNUeJaPBQ&sig2=jTWf8TIpduKMdRDBbKMvaA

... Och föreläsningen ligger uppe på ur.se. Länken har ni här:

http://www.ur.se/Produkter/192482-UR-Samtiden-Hjarndagen-2015-Sjalvmedkansla 

Bilderna är tagna från pdf filen ovan; Sofia Viotti 2015. Compassionfokuserad terapi, Andersson & Viotti 2013  

Kommentera här: