Vägen är målet

I lördags, på samernas nationaldag, var jag på konsert i Uppsala Domkyrka. Flickkören sjöng samiska sånger dagen till ära. Jag har alltid gillat samedräckterna och när jag var yngre var min favoritbok "Den långa reiden" och jag lekte mycket med två samedockor. Konserten var bra, det var mäktigt. 

Jag har vilat min värkande kropp och väntat på att melodifestivalen skulle börja. 

Igårkväll kom Elin efter jobbet och vi fastnade i köket tillsammans med brorsan. Prat, skratt och flygande godispapper. 

Imorse när Elin åkt till jobbet igen, lyssnade jag på pms-podden och somnade jag om. När jag vaknade målade jag i min målarbok och lyssnade på två avsnitt av The minimalists poddcast. 

Efter tjejernas tre-mil med en överlägsen Johaug gick jag en promenad i ett område jag aldrig gått i. Det var kul att se något nytt och även om kroppen värkte en aning så var det inte plågsamt, snarare skönt. Under min promenad lyssnade jag på tre avsnitt av Psykiatrikerna, också en podd. 

När jag kom hem försökte jag öva kör. Dock får jag inte till ena satsen vilket gör mig frustrerad, men allt kan inte sitta på en gång. Tålamod, Johanna ;) 

Resten av eftermiddagen har jag rensat min ena email och slängt 1200 mail. Jätteskönt. 

Tre maskiner tvätt är hängd, matlådor lagade, håret inoljat och resten av kvällen väntar de sista avsnitten i säsong 2 av The OC.