Vägen är målet

Johanna Ulvbäck Åbom från Falun har mått dåligt så långt tillbaka som hon kan minnas. En händelse i barndomen satte djupa spår och under hela sin ungdomstid hade hon regelbunden kontakt med psykiatrin.

– Jag har alltid tänkt att det var något fel på mig och eftersom jag skämdes för det var jag konstant rädd att någon skulle märka det. Ingen skulle få ta del av min innersta avgrund och det hål jag bar på, säger hon.

Hon berättar att hon regelbundet satte upp datum för när hon skulle avsluta sitt liv. Men med hjälp av samtal och terapi lyckades datumen ständigt skjutas på framtiden. Däremot blev hon allt tröttare och led av ett självskadebetende och ätstörningar. 2010 levde hon på äpplen, morötter och varmt vatten, samtidigt som hon tränade två gånger om dagen.

– Vid årsskiftet 2009-2010 hade kroppen fått nog och jag började känna att det här håller inte längre, då hade jag dessutom avslutat kontakten med psykiatrin. Men till slut var det faktiskt min chef som tyckte att något inte stämde, så hon tog med mig till psykakuten, säger hon.

Detta blev början till flera år av omfattande psykisk vård med såväl tvångsvård som behandlingshem och öppenvård. I dag mår Johanna mycket bättre och skriver bland annat på en blogg om psykisk ohälsa.

Men även om hon själv upplever att hon har fått den vård och det stöd hon behövt har Johanna under sina många år inom den psykiatriska vården träffat andra som inte haft lika stor tur.

– Jag har märkt det särskilt på de som fått ett sämre bemötande och som inte blivit tagna på lika stort allvar som jag, att det är väldigt lätt att få mediciner utskrivna, och jag tror att om jag inte själv hade satt stopp för det så skulle jag också ha kunnat vara väldigt tungt medicinerad. Men jag tror verkligen på den terapeutiska biten, säger hon.

När barn och ungdomar i olika undersökningar själva får bedöma hur de mår blir det allt fler som uppger att de lider av huvudvärk och magont, de känner sig mer stressade och har mer sömnproblem, de lider av mer ångest, oro och nedstämdhet.

Sedan 2003 har antalet personer som söker sig till Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Dalarna dubblerats. Samtidigt uppger socialstyrelsen att antalet ungdomar som får utskrivet antidepressiva läkemedel ökar från år till år, och mellan 2006 och 2014 har det i Dalarnas län skett en ökning på över 60 procent.

– Generellt sett mår barn och ungdomar i Sverige allt sämre och så är det även i Dalarna, säger Anna Ståhlkloo vikarierande verksamhetschef för BUP i Dalarna.

Hon tror att det finns flera olika orsaker till att ett allt större antal personer uppsöker psykiatrisk vård.  Dels tror hon att det finns en ökad kunskap om psykisk ohälsa och hur man söker hjälp, samt att det i dag är mindre tabu att söka hjälp.

– Den medicinska utvecklingen går framåt och det är allt vanligare att föräldrar efterfrågar medicinering som en del i en behandling eftersom de tror att den kan hjälpa.

Men hon tror även att det kan bero på en samhällsutveckling där allt fler familjer är hårt ekonomiskt pressade och kraven på att lyckas med skola, arbete och livet är allt större.

– Det är många faktorer som påverkar vilket gör att det är en mycket komplex fråga som är svår att svara på. Men det är i dag mer stressat för både barn och föräldrar. Det finns också en ökad valfrihet, vilket gör det allt svårare att prioritera. Även detta kan leda till en ökad stress, säger Anna Ståhlkloo.

Dessutom har skol och elevvården minskat. Vilket gör att det blir allt svårare att fånga upp eleverna i tid.

– Under gymnasietiden var det bara de stunderna som jag fick med min skolsköterska som alls fungerade i mitt liv, hon var ett oerhört stort stöd, säger Johanna Ulvbäck Åbom.

Ett annat problem för ungdomar är självmedicinering som kan leda till missbruk. Enligt Anna Ståhlkloo är det särskilt vanligt att man stöter på denna typ av försök till självhjälp hos unga män. Men hon säger att det är svårt att säga varför. Det är även svårt att veta hur många självmord som faktiskt döljer sig bakom drogrelaterade dödsorsaker.

– Ungdomar kan använda droger för att självmedicinera mot olika former av psykisk ohälsa såsom ångest och depression men också mot koncentrationssvårigheter, säger Anna Ståhlkloo.

Enligt Anna Ståhlkloo kan det vara svårt för ungdomar att ta ansvar för sin vård och behandling i övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin, vilket kan göra att de uteblir från sin besökstid. Eftersom BUP tar emot ungdomar upp till 17 år involveras föräldrar i behandlingen och på BUP har man möjlighet att kontakta föräldrar, följa upp, ringa tillbaka och boka om missade möten. En del unga vuxna avbryter sin behandling. Detta tror hon kan bero på att inom vuxenpsykiatrin förväntas unga vuxna ta mer eget ansvar, vilket i sin tur kan vara mycket problematiskt för många som lider av psykisk ohälsa.

– Jag är tacksam för att jag fick det stöd som jag behövde. För att jag skulle överleva behövde någon annan sätta stopp, säger Johanna Ulvbäck Åbom.

Tidigare i sommar rapporterade DT om hur nedläggningen av vuxenpsykiatriska avdelningar i Leksand, Vansbro och Älvdalen kan få en negativ effekt på ungas hälsa i regionen.